Känslomässiga beroendet av någon
It hurts me everytime I see you to realize how much I need you.
Den meningen speglar mitt liv med min man.
Jag som jobbar på att vara världens starkaste och mest känslomässigt oberoende person är egentligen så fastnitad mot någon.
Ju sämre förhållandet är, när jag inte ens kan prata med honom utan att gråta då är ändå min svaghet som störst. Jag som aldrig haft några känslor kvar efter några år och gått in och ut ur förhållanden hela mitt vuxenliv.
Jag älskar till ont i mig, hatar till styrka. Tror på separera, tror inte nästa dag.
Längtar mig sömn och drömlös efter kärlek från honom men han går. Han vänder och går. Han tolkar allt fel och jag tolkar allt fel. Vi krossar varandra till grus och sandkorn. Vi försöker laga och bygga upp men ritningen är gömd inuti oss och vi kan inte hitta den. Jag vill bara ha ett liv med tvåsamhet och någon bekräftelse på att jag existerar men vägen dit är bortspolad och jag vet inte hur man reparerar den igen.
